(Russian, real surname Vasilyev. November 27 [O.S. November 15] 1823-April 22 [O.S. April 10] 1864) was a Russian painter, one of the most notable members of Venetsianov school.
Soroka was born in Pokrovskoye village (Tver Guberniya), in the family of landowner Milyukov. In 1842-1847 he studied art from Alexey Venetsianov then he was returned to his owner. In 1850s-1860s he resided in his home village. He fell in love with his owners's daughter Lydia but was forcibly married to a serf woman. After the emancipation reform of 1861 in Russia, Soroka remained under the serfdom system. He made a formal complaint but it was rejected and he was flogged. Soroka's body was found in the baking room where he had hanged himself. His beloved Lydia poisoned herself soon after. Related Paintings of Grigoriy Soroka :. | Reflection in the mirror | A prayer in time of drought | Peasant boy | Fishermen. Spasskoye | Room in the house on Ostrovki | Related Artists:
Willem van Nieulandt (1584-1635) was a Dutch Golden Age painter and engraver from Antwerp.
His father Adrien van Nieulandt the elder was born to a family of artists of Flemish origin from Antwerp. He probably moved with his family to Amsterdam in 1589 after the Siege of Antwerp, because they were Protestants. His three sons Willem van Nieulandt II (named for his uncle, also a painter), Adriaen van Nieulandt the younger, and Jacob van Nieulandt all became painters.
According to Houbraken, Willem was a pupil of Roelant Savery in Amsterdam, and he left him to travel to Rome, where he became a student of Paulus Bril. He specialized in painting artistic ruins of monuments, arches, and temples, many of which he then engraved himself. He returned to Amsterdam (via Antwerp) in 1607, and became a respected poet there as well as Italianate painter.
j. h. scheffelWismar 1690 - Västerås 1786
J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant.
Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt.
Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet.
När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .
Henry WaltonBritish Painter ,
c 1746-1813
He studied in London under Johan Zoffany c. 1769, after which he completed his training at the Maiden Lane Academy. It was probably Zoffany who introduced Walton to the conversation piece, a genre in which he was to specialize. The Cricket Scene at Harrow School (1771; priv. col., see 1963 exh. cat., no. 1) reveals Walton's debt to Zoffany, but it also shows him to be an exceptional colourist and able to compose his figures with a sense of rare warmth and intimacy. By c. 1778, when he painted the Rev. Charles Tyrrell with his Family
